I morse kollade jag in midjan och magen i spegeln, och redan nu kan jag säga att det hänt saker även om det är små förändringar!
Igår höll jag mig även från godis trots jag hade en godisskål och chips framför mig då jag såg tv på kvällen. Om jag håller mig idag från godiset/chips/kakor så har jag hållit mig i tre dagar, vilket känna skönt!


Egentligen är det sjukt hur beroende man kan bli av saker, som socker, alkohol, nikotin m.m. Men just det där med sockret tycker jag är så sjukt, det finns ju fan i mej i allt och över allt! Man får stå och läsa innehållet i allt man ska handla om man vill skippa socker, druvsocker, rörsocker med mera. Man behöver inte såhär mycket socker som all mat innehåller.
Kan till och med säga att tonfisken som man köper till katter innehåller SOCKER. Whata fuck?! Helt sjukt..

Legat vaken sedan 03.40, kan inte sova.. Har haft svårt att sova i flera nätter och vaknar ofta tidigt och kan inte somna om. Detta gör mig trött om dagarna, förutom att alla sammandragningarna gör mig helt slut.

Dem dagar då jag vaknar så tänker jag mycket på bebisen och förlossningen. Nu ligger jag och tänker på trycket bebisen ger mot insidan av bäckenbenet iställe för botten, orolig för att få göra kejsarsnitt (vill föda som "vanligt") pga den inte lagt sig till rätta, trotts den fixerat sig enlig BM.
Känner för det mesta sparkar mot midjan och huvudet mot insidan av min högra höft. Alltså, ligger inte rakt ner utan smått på tvären typ.
Visst, nog kan jag känna tryck mot bäckenbotten, men för det mesta tryck mot insidan av höften.
Ska till BM imorgon, så får se vad hon säger..

Igår hade jag mycket sammandragningar, även onda. Molande värk i både rygg och livmoder.
Vaknade kring 11, alltså rejäl sovmorgon. Ingen vila under dagen och värk, så blev en hyfsat tidig kväll för oss..

Igår kom sammandragningarna tätt igen, med 6-9 minuters mellanrum och vissa höll 30-80 sekunder (höll på i ca 2-2,5 timme). Dessutom molande värk på det.. Men som sagt, BM sa på föräldrakursen att när det är 7 minuter mellan värkarna så kan man ringa in. 3-4 minuter, då kan man åka in..

Dessa sammandragningar kom även om jag inte gjort något ansträngande under hela dagen, endast åkt bil och sett tv i stugan.

Jaja, bara att vänta.. Tror då inte att lill*n kommer i veckan int ;)

Molande värk igår, nedre delen av livmodern.
Idag har jag haft molande värk och mer ont i nedre delen av livmodern. Även "mensvärk" i ryggen. Öm i underlivet har kommit och gått. Förvärkarna känns, visst.. Men jag vet att det är en droppe i havet jämfört med vad som väntas framöver.

Svärmor tror bebisen kommer titta ut i slutet av denna månad, så inför väl se om hon har rätt, två veckor tills dess i så fall.

En del av mig säger "kom då bebis, kika ut nu!" pga fogarna plus man vill träffa lill* knytet som ligger i min mage. Men samtidigt säger en annan del "stanna kvar där inne" pga har så mycket som i vill fixa innan bebisen kommer plus man börjar bli små nervös. De är ju ändå ett barn som vi tar till världen, en som ska följa oss resten av vårt liv.


Kommer nog känna första veckorna "Ne men gud, bara jag inte har sönder/illa bebisen" då man håller i den. Men när man tänker hur stark den är och legat i magen och puffat på med armar och ben, då är det ju egentligen ingen fara. Bebisen är inte gjord av glas, som man kanske känner då ;P

Jag kan inte förstå att det är en person som ligger i min mage. Att den är gjord av mitt och Antons kött och blod. Det är sjukt hur man kan älska någon så mycket redan fast man inte träffat personen än.
Att den ligger och växer där inne i magen under nio månader, sedan kommer en liten oskyldig människa till världen, som både jag och Anton ska skydda och älska med hela våra hjärtan..

Vi längtar så hemskt mycket efter dig, vem du nu än är <3

Igår kring två tiden kom min syster och handlade på mitt jobb, frågade hur det var med mig, som hon alltid gör.
Jag berättade om hur ont jag börjat få i fogarna under den sista veckan (smärtan har blivit värre, bara PANG). Sedan berättade jag om asfalten dem lagt på taket, lukt från käran kommer in och gör mig varm, konstig i huvudet och känslig för minsta lilla, vill bara gråta för ingenting. Ont och varmt om fötterna (sväller som balonger), dessutom ont i knäna pga är HELT plattfot och går på hårt golv dagligen.
Hon tyckte jag skulle boka tid med BM och prata med henne. Berättade att jag tagit allt per telefon redan och att hon verkade inte tycka att det var nå, att jag ska på besök idag. När jag berättade hur ont jag kan ha ibland och jag fått vara själv i charken, att jag måste säga till "visst tar du fram kyckling ur frysen?" osv pga det är tungt (drygt 13 kilo), så kände jag att det började göra ont i bröstet. Tårarna ville ut, men inte jag!
Vi pratade vidare och tillslut kom tårarna. Jag försökte hejda dem, men det kom bara mer och mer, så hon följde mig bak på lagret.
Hon kramade om mig och sa att jag ska prata med BM om allt, berätta hur jag har det och be om att få komma till doktorn för sjukskrivning.

Jag är i vanligare fall ingen som klagar, springer aldrig i onödan till doktorn osv. Jag gör det så sällan som möjligt! Men nu har jag en bebis i magen som jag måste tänka på, dessutom är jag helt slut kring 14.00 tiden då jag jobbat, vill bara hem och sova 12 timmar i sträck!
Så pratade med sambon igår om att jag ska kolla om jag får sjukskrivas, och efter gårdagens smärta och nattens, så sa han att vi får hoppas på att jag får det.
Jag har bara tänkt "ja men det är vanligt att ha ont i fogarna, det är vanligt att vara trött. Stressad? Ne inte direkt, varit värre tidigare, så jag kan ta i lite mera nu" osv.... Men lill*n i magen då, hur mår den??



Sedan räckte det inte med att syrran kom och pratade med mig, kunder kom och frågade hur jag mådde. Berättade om fogarna och tröttheten, dem tyckte bara att jag hade kämpat på nog länge och att jag skulle sjukskrivas eller få graviditetspenning sista tiden. Dem alla sa att det syntes att jag var slut, vilket inte känns roligt för mig..



Jag tror inte att jag kommer få bli sjukskriven, men nu håller vi både tummar och tår!

Energin verkar slut för tillfället och fogarna gör oftare ont än tidigare. Mer än 4 veckor till semester, det känns länge.

När jag vet att jag har ett tungt jobb, sedan trött och fogarna tjorvar, då vill jag bara vara hemma.
Lyfter tungt, uppe och springer hela dagarna, helt slut då jag kommer hem fast jag vill hitta på något roligt då jag slutat jobba. Det är inge roligt.
Ute och promenera skulle jag kunna göra hur mycket som helst, även om huvudet är slut. Benen springer bara på och det är något lugnande för mig att vara ute i naturen och gå.


Nu längtar jag bara till helgen, så jag får sooova! Sedan får det bli måndag, så jag får prata med chefen ang graviditetspenning.
Är rädd att man får avvikelse, men jag tycker jag borde få det pga mitt jobb. Lyfter allt mellan 3-15 kilo om dagen, rör på mig hela dagarna (lunch en timme och 15 minuter på eftermiddagen). Jag böjer mig ner och stress finns i mitt jobb. Ont i fogarna och det blir inte bättre av att lyfta tungt, röra mig åt sidorna och gå på hårt golv dagligen.
Sedan kommer det gaser från käran på taket på jobbet. Dem la nämligen asfalt på taket för ca 9 månader sedan, när solen ligger på (som den gjort i flera veckor nu), så kommer det in lukt i charken som stannar kvar där.
Blir både känslomässig, varm, konstig i huvudet och ibland yr.

Smärtan jag känt kan vara foglossning. Läst lite på internet så ska prata med BM ang det och lite annat när jag ska dit på onsdag.
Helt slut efter dessa två arbetsdagar, var ensamen på en stor varudag och igår hade jag en lärling i charken, men inte samma sak. Vann vid att jag gör mitt och dem andra två gör sitt i charken, så när jag ska göra de dem brukar göra, plus mitt så blir det mycket.

Rutinerna ruckas och man får göra mycket själv. Visst, min ena lärling (som jag hade igår) är super snäll och säger ibland "men jag kan ta det där, gör du de andra (att hon lyfter tung istället för att jag gör det). Man är vann vid att göra det mesta i charken så man blir som lite förvånad och "hallå, jag är inte handikappad" då folk vill hjälpa mig. Man vill inte att cheferna ska tycka att man dragit ner för mycket på tempot, vet inte direkt hur högt tempo man ska ha. Jag är sådan där "snabbt, snabbt, allt ska hända nu. De, de och de måste göras. Snabbt snabbt!". Har som aldrig haft lågt tempo i mitt arbete så därför är man orolig att man överanstränger sig.. Vilket jag vet innerst inne att jag gjort i två dagar.

Det ska bli skönt med semester! Igår var det exakt 5 veckor till semester, vilket känns underbart! Börjar bli tungt på jobbet och dagarna känns långa. Jag har märkt att jag börjat ta senare och senare lunch bara för att dagen ska gå snabbare! Jobbar måndag, tisdag, torsdag, fredag mellan 8-18.00. Sedan varannan lördag plus om jag tar på mig något extra, vilket jag gjort sista halv året.

Visst jag vet att jag kan få mindre timmar eller kanske bli förflyttad till kassan, men jag vill inte ha mindre timmar (mindre pengar) plus går bara värre i ryggen då jag sitter ner. Blir helt stel och foglossningen blir värre.


Ne nu vill jag ha juli månad!

Känner mig helt slut efter denna arbetsdag, varit ensamen i charken från klockan 10.30 och hade varudag idag. Så har haft fullt upp med att fylla salladsbaren, grillat (extrapris på kycklinglår, går mycket då) och sedan försöka få ut varorna. Stressigt!

Det märks att man börjar närma sig BF, ömmande i underlivet kommit tillbaka, som jag har ibland. Haft smått ont på sidorna av livmodern och sedan har det ibland känts som om magen ska spricka pga tyngden ner mot underlivet.
Sammandragningar har jag ofta och nu har dem börjar göra smått ont, haft sånna ikväll.
Jobbigt och man blir lite smått orolig när man vet att man inte ska överanstränga sig sista veckorna i graviditeten. Jag har lyft/lyfter tungt varje dag och var riktigt stressad idag. Tog slut på energin.

Jaja, ny idag imorgon.. Ska snart gå och lägga mig, ska bli himla skönt att få sova och slippa sammandragningarna!

Svärmor sa idag att hon tycker magen sitter långt ner på mig, att jag kommer nog ha magen nere vid knäna innan jag är helt fullt gången ;P. Jag har tänt på det tidigare, men när ingen sagt något så har jag försökt att inte tänka mer på det.
Hon sa också "ja, bebisen har kanske bråttom". Visst, nog vore det skönt att slippa gå över, men man vill inte att den ska ha FÖR BRÅTTOM heller.
Antons bror kom 5 veckor förtidigt, syrrans två barn har även kommit tidigt.

Men nästa vecka ska jag till BM, så ska fråga henne om hon tycker bebisen sitter långt ner och om den är fixerad.
Vet att huvudet har legat neråt på dem två sista besöken som jag haft hos BM, men hon har inte sagt något om fixeringen eller ligger långt ner.
Känner dock av huvudet ibland och att det är långt ner.

Bild på magen idag, vecka 33 (32+2).

Är ute i byn nu, hos svärföräldrarna. Har stugan bara någon meter ifrån deras hus.
Eftersom det är så varmt ute och sambon är och hälsar på ett par bekanta så gick jag en promenad. Tankar kring bebisen kom upp och en av tankarna var könet på bebisen. Många har kommit och kollat på magen min och gissar vad jag ska få, vissa har gissat på flicka och andra på pojke. Men dem flesta har gissat på pojke..

Jag vet inte än kön men jag är sjukt nyfiken! Könet spelar ingen roll alls! Jag säger som min svärmor sagt tidigare "huvudsaken det kommer ut ett barn och inte en cykel" ;).

Men nu är det inte länge kvar till BF, 58 dagar kvar, snart 7 veckor!

Jobbade till tre idag, så kom just hem. Tog av mig arbetskläderna och tänkte dra på mig mjukiskläder för att sedan gå en promenad innan jag åker ut till stugan (sov där i natt). När jag hade tagit av byxorna och drog ner sockorna lite så såg jag hur svullen jag var. Kroppen har börjat samla på sig vätska, vilket man gör när man är gravid. Dock Inge roligt om man samlar på sig allt för mycket!

Idag är det exakt 65 dagar till BF, alltså har jag gått 215 dagar. Dessa 215 dagar har gått snabbt, kan inte fatta att jag bara har ca 2 månader kvar av 9!

Magen växer och växer, bebisens rörelser blir bara större och starkare.
Jag mår utmärkt, nästan för bra brukar jag säga till folk! Ibland känner jag mig trött om dagarna, men går snabbt över om jag hinner vila ett tag. Ont i fogarna har jag bara ibland, men inte lika ofta som då jag var i vecka 20 typ.
Inga bristningar på magen än, får hoppas dem håller sig borta! Har ganska torr hud sen tidigare, så försöker smörja så ofta som möjligt!