Igår kring två tiden kom min syster och handlade på mitt jobb, frågade hur det var med mig, som hon alltid gör.
Jag berättade om hur ont jag börjat få i fogarna under den sista veckan (smärtan har blivit värre, bara PANG). Sedan berättade jag om asfalten dem lagt på taket, lukt från käran kommer in och gör mig varm, konstig i huvudet och känslig för minsta lilla, vill bara gråta för ingenting. Ont och varmt om fötterna (sväller som balonger), dessutom ont i knäna pga är HELT plattfot och går på hårt golv dagligen.
Hon tyckte jag skulle boka tid med BM och prata med henne. Berättade att jag tagit allt per telefon redan och att hon verkade inte tycka att det var nå, att jag ska på besök idag. När jag berättade hur ont jag kan ha ibland och jag fått vara själv i charken, att jag måste säga till "visst tar du fram kyckling ur frysen?" osv pga det är tungt (drygt 13 kilo), så kände jag att det började göra ont i bröstet. Tårarna ville ut, men inte jag!
Vi pratade vidare och tillslut kom tårarna. Jag försökte hejda dem, men det kom bara mer och mer, så hon följde mig bak på lagret.
Hon kramade om mig och sa att jag ska prata med BM om allt, berätta hur jag har det och be om att få komma till doktorn för sjukskrivning.

Jag är i vanligare fall ingen som klagar, springer aldrig i onödan till doktorn osv. Jag gör det så sällan som möjligt! Men nu har jag en bebis i magen som jag måste tänka på, dessutom är jag helt slut kring 14.00 tiden då jag jobbat, vill bara hem och sova 12 timmar i sträck!
Så pratade med sambon igår om att jag ska kolla om jag får sjukskrivas, och efter gårdagens smärta och nattens, så sa han att vi får hoppas på att jag får det.
Jag har bara tänkt "ja men det är vanligt att ha ont i fogarna, det är vanligt att vara trött. Stressad? Ne inte direkt, varit värre tidigare, så jag kan ta i lite mera nu" osv.... Men lill*n i magen då, hur mår den??



Sedan räckte det inte med att syrran kom och pratade med mig, kunder kom och frågade hur jag mådde. Berättade om fogarna och tröttheten, dem tyckte bara att jag hade kämpat på nog länge och att jag skulle sjukskrivas eller få graviditetspenning sista tiden. Dem alla sa att det syntes att jag var slut, vilket inte känns roligt för mig..



Jag tror inte att jag kommer få bli sjukskriven, men nu håller vi både tummar och tår!