Vabbat Wilmer nu från klockan 12.30 i måndags och igår. Idag är min lediga dag och sambon slutar tidigt så ska åka till Gällivare för at fixa pass.

 

 

Semestern börjar närma sig och man har varit hemma i två dagar, det gör så att tankarna börjar gå.

Jag vet om att snatt blir det att ta nya cellprov för mig. Och idag vaknade jag upp, tränade lite och sedan en kopp kaffe i soffan. Då började tankana ang cellproven gå i huvudet. Bara pang!

Klart det vattnades i ögonen. Jag är konstant livrädd och mer rädd om min vecka är någon dag sen. Tankar om att nått är fel igen och man får ta bort allt.

Vi vill såklart ha ett syskon till Wilmer, och omen det inte skulle funka så vill man ju ändå kunna ha kvar allt. Det händer så mycket i kroppen om man måste ta bort det.

 

Jag är sjukt rädd. Stressad och nervös när det börjar närma sig. Jag vet att jag blir snabbt deppad då det närmar sig.

Jag vill inte. Jag vill inte att det ska vara något på proverna under mina 25 år fram över....