"Kom då bebis" / "stanna ett tag till.."
Molande värk igår, nedre delen av livmodern.
Idag har jag haft molande värk och mer ont i nedre delen av livmodern. Även "mensvärk" i ryggen. Öm i underlivet har kommit och gått. Förvärkarna känns, visst.. Men jag vet att det är en droppe i havet jämfört med vad som väntas framöver.
Svärmor tror bebisen kommer titta ut i slutet av denna månad, så inför väl se om hon har rätt, två veckor tills dess i så fall.
En del av mig säger "kom då bebis, kika ut nu!" pga fogarna plus man vill träffa lill* knytet som ligger i min mage. Men samtidigt säger en annan del "stanna kvar där inne" pga har så mycket som i vill fixa innan bebisen kommer plus man börjar bli små nervös. De är ju ändå ett barn som vi tar till världen, en som ska följa oss resten av vårt liv.
Kommer nog känna första veckorna "Ne men gud, bara jag inte har sönder/illa bebisen" då man håller i den. Men när man tänker hur stark den är och legat i magen och puffat på med armar och ben, då är det ju egentligen ingen fara. Bebisen är inte gjord av glas, som man kanske känner då ;P