I början av december var jag och gjorde celprovet på sjukan, detta får man göra från då man är 23 år gammal.

Kring början av februari fick jag ett brev ang om att få komma till Gällivare för ytterligaste tester pga dem såg cellförändringar.

Vi åkte dit och jag gick in ensamen i ett rum med en doktor. Hon började prata och sedan ställde jag första frågan till doktorn som jag aldrig trodde att jag skulle ställa:

- "Är det cancer? För jag vet att vi har det inom familjen."

Hon svarade:

"Ja det är det."

Just i det läget ville jag bara blrja gråta, värsta tänkbara!

Det visade sig att jag hade CIN 3 på livmodertappen och skulle få göra en diatermi.

CIN 3 är den svårare delen av cancern och diatermi är ett operationssätt då dem bränner bort det.

När dem gör operationen skickar dem vidare prover för att se att dem tagit bort allt, så det inte sprider sig vidare och upp i livmodern m.m.

Skulle få veta inom en månad hur proverna var (27/4), inget svar än så jag ska ringa idag.

Det värsta som kan hända är att dem spridit sig vidare.

Det är inte många under 30 år som får cancer i underlivet, men jag är en av dem få....